Jag har märkt att mina relationer tenderar att sluta i besvikelse förr eller senare.
Kan du säga något om detta.      
Erik

Vad är skillnaden mellan att relatera utifrån kärlek och inre tomhet?
Alla människor söker efter kärlek, glädje och harmoni på sitt eget sätt. Alla vill vi bli älskade för den vi är. Alla vill vi bli bekräftade och accepterade som den unika individ vi är. Problemet i relationer uppstår när vi söker vårt eget center, vår egen källa till kärlek, i en annan person. Vi söker en källa till kärlek och bekräftelse utanför oss själva. Problemet i relationer är att den andra personen också söker efter sitt eget center, sin egen källa till kärlek, i den andre. På detta sätt kommer båda parter att förr eller senare känna sig besvikna och lurade på grund av denna förväntan på den andra personen.
Det är först när vi överger idén och förväntan om att den andra personen ska ge oss den kärlek vi inte har inom oss själva, som grunden för en verkligt kärleksfull, tillfredsställande och meningsfull relation är möjlig. Det är först när relationen blir ett givande av kärlek i stället för ett tagande av kärlek, som relationen kan bli verkligt närande och tillfredsställande. Så länge vi söker kärlekens källa utanför oss själva, så kommer vi till sist att bli besvikna och desillusionerade.

Det är först när vi kan relatera utifrån vårt inre varande, från vårt inre center, från vår inre källa till kärlek och sanning, som relationer kan bli verkligt kärleksfulla, kreativa och tillfredsställande. Det är först när vi upptäcker den kärlekens källa inuti oss själva - som är vår sanna inre natur - som vi kan bli verkligt lyckliga och tillfredsställda.
Jag kommer ihåg en klient, som nyligen hade avslutat en relation. Denna relation resulterade i en känsla av besvikelse, frustration och desillusionerade förväntningar. För att överskyla känslorna av inre tomhet, ensamhet och känslan av att inte vara älskad, så gav han sig desperat ut för att snabbt hitta en ny partner och en ny källa till kärlek utanför sig själv. Detta kommer bara att resultera i en ny relation baserad på valet att fylla en inre känsla av tomhet, i stället för en relation baserat på ett val av kärlek och glädje.

När vi behöver en annan person för att överskyla en inre känsla av tomhet, för att överskyla vårt inre mörker och ensamhet, så kommer relationen förr eller senare att sluta i besvikelse, frustration och desillusionerade förväntningar. Det är först när vi inte längre behöver den andra personen för att fylla vår inre tomhet, som vi medvetet kan relatera från vårt inre varande, från vårt autentiska själv, från vår egen överflödande inre källa av kärlek och skapa verkligt kreativa och tillfredsställande relationer.
När relationer är baserade på att en partner ska fylla vår egen inre tomhet, så är det ungefär som att hålla fram en tom kopp till partnern med en förväntan att partnern ska fylla vår tomma kopp. I stället för att vi själva flödar över och fyller vår egen kopp inifrån oss själva.
Skillnaden mellan att agera utifrån vårt inre varande, från vår inre källa av kärlek, och att agera utifrån inre tomhet, är som skillnaden mellan att agera utifrån ljus och mörker. Mörkret försöker att fylla sin egen brist genom att det inte är i kontakt med sin egen inre källa av ljus.

I mitt eget liv har jag märkt hur mycket av mitt professionella liv - som terapeut och kursledare - som har varit ett sätt att fylla min egen inre tomhet och ett sätt att få kärlek, bekräftelse och accepterande. Jag märker vilken skillnad det är mellan att vara i kontakt med andra utifrån ett begär att vilja ha kärlek från en annan person och att vara i kontakt med andra utan vilja eller önskan att få någonting från den andra personen. När jag kan vila i mig själv och i min egen källa till kärlek, så skapar detta en glädje i mig och jag kan också ge andra friheten och utrymmet att vara vem och var de är i ögonblicket.

Jag har också lärt mig att inte agera när jag inte är i ljuset. Jag har lärt mig att vänta med att agera tills jag är i ljuset igen. Jag har märkt att när jag kan vara i kontakt med mig själv - i stället för att automatiskt reagera och börja söka efter kärlek utanför mig själv - så gör detta att jag kan betrakta min egen känsla av inre tomhet, min egen känsla av brist och behov av kärlek utanför mig själv. Denna medvetenhet förändrar mitt behov av att söka kärlek utanför mig själv och det gör också att min egen inre källa till kärlek börjar att flöda inifrån mig själv igen.

Jag märker att det är medvetenhet och accepterande som gör att jag kan vara med mig själv och betrakta min egen känsla av att desperat vilja ha kärlek utanför mig själv. Det är ungefär som att kunna vara med denna känsla och att omfamna den likt en mor omfamnar sitt barn. Denna medvetenhet och accepterande gör att jag kommer tillbaka till mitt eget center, i stället för att söka detta center, denna källa till kärlek, utanför mig själv.
Jag märker också att ju mer jag kan accepterade både när jag är i ljuset och när jag är i mörkret, ju mer gör denna medvetenhet och accepterande att det uppstår fler ljusa än mörka ögonblick.Övning: Att vara medveten om när du relaterar utifrån kärlek och inre tomhet

Var medveten i dina relationer med andra personer när du relaterar utifrån ett begär och en förväntan om att få någonting från den andra personen och när du kan vara med och relatera med andra människor genom att vila i dig själv och din egen inre källa till kärlek, glädje och sanning. Det är inte en fråga om att döma om du är i ljuset eller mörkret, utan det är helt enkelt en fråga om att vara medveten om vad som är sanningen i ögonblicket.