Giten,
Vad är skillnaden mellan personligheten och det inre varandet?
Rashid

Det mänskliga medvetandet består av två generella lager: personligheten, det psykologiska jaget, och det inre varandet, vår inre essens och autentiska själv.
Personligheten är det skapade jaget, medan det inre varandet är vårt autentiska själv, vår sanna individualitet. Relationen mellan personligheten och det inre varandet är som relationen mellan vågorna på havets yta och den stilla botten av havet. Personligheten är ytan av vårt totala medvetande likt vågorna på havets yta och det inre varandet är djupet av vårt medvetande likt stillheten på havets botten.
Personligheten är en separation från livet. Personligheten är en ”nej”-attityd till livet genom våra separata idéer, psykologiska attityder och föreställningar. Vårt inre varande är dörren till en samhörighet och en enhet med livet och Existensen.
Nedan följer en lista med ord, som beskriver skillnaden mellan personligheten och det inre varandet, det autentiska självet. Meditation är vägen att utveckla det inre varandet och kvaliteterna i den högra spalten är de kvaliteter som utvecklas genom meditation.

Personligheten, det psykologiska jaget
Ordet ”personlighet” kommer ursprungligen från det latinska ordet ”persona”, vilket betyder mask eller roll. Personligheten är den mask som vi bär eller den roll som vi spelar. Personligheten är den känsla av ”jag”, som vi identifierar oss med.
Personligheten kan definieras som det skapade jaget. Personligheten består av alla våra ackumulerade erfarenheter från det förflutna. Personligheten består av alla idéer, känslor, attityder och föreställningar, som vi har lärt oss från andra. Personligheten är uppbyggd genom inlärning och imitation genom att vara född i en viss familj, i ett visst samhälle, i en viss kultur och i en viss tid.
Personligheten består av fyra lager:

1. Tankar
2. Känslor
3. Den psykologiska huvudattityden och
4. Kroppen.

Den fundamentala grunden och den bärande bjälken i personligheten är den psykologiska huvudattityden. Den psykologiska huvudattityden är ett grundläggande beslut, som vi har tagit tidigt i livet om hur vi relaterar till oss själva och till livet. Huvudattityden är den kärna av tankar, känslor och attityder, som finns som en grundläggande attityd hos oss och som avgör hur vi relaterar till oss själva, hur vi relaterar till andra människor och hur vi relaterar till livet som helhet.
Om man sätter denna huvudattityd i en kort mening, så skulle den till exempel kunna vara: ”Jag litar inte på att jag redan är ok som jag är och jag litar inte på att livet tar hand om mig”, ”Jag är inte värd att älska och acceptera som jag är”, ”Jag kan aldrig få vad jag verkligen behöver” eller ”livet är en kamp för att överleva”. Denna huvudattityd är som att bära färgade glasögon och att omedvetet låta dessa glasögon färga vår tolkning och varseblivning av verkligheten i relation till oss själva, i relation till andra människor och i relation till livet som helhet.

Personligheten är en separation och ett försvar mot livet. Personligheten är baserad på idén om att vara en separat person, som är distinkt avskild från andra människor och från livet självt. Personligheten är som en liten separat ö i ett stort hav. Personligheten är en ”nej”-attityd till livet genom våra separata idéer, attityder, dömanden, drömmar, ambitioner och föreställningar. Personligheten visar oss också hur vi gör motstånd mot livet och försvarar oss mot livets helhet genom våra separata idéer och förväntningar. Utvecklingspsykologiskt är det också nödvändigt att först utveckla en stark personlighet innan vi kan börja utveckla vårt inre varande.

Det inre varandet, det autentiska självet
Det inre varandet är vår inre essens och autentiska själv. Det inre varandet är vårt ursprungliga ansikte. Det inre varandet är det existensiella självet. Att återupptäcka det autentiska självet är att upptäcka det som redan är perfekt inuti oss själva. Det är att upptäcka den kärlekens källa djupt inuti oss själva, som är vår sanna inre natur. Det är att återupptäcka det själv, som fanns före födelsen och som kommer att fortsätta existera efter döden. Vårt inre varande är en inre ”ja”-kvalitet i relation till livet och Existensen.
Att återupptäcka det inre varandet är att finna det autentiska självet bortom personlighetens begränsning. Det inre varandet är det oidentifierade vittnet och betraktaren av personlighetens lager. Tankarna, känslorna och den fysiska kroppen är inte medvetna om sig själva, utan det är det inre varandet, vårt medvetande, som är medveten om tankar, känslor och sensationer i den fysiska kroppen. Det inre varandet är den inre stilla plats, där vi inte är identifierade med tankarna och dess problem, känslorna och dess passioner eller med sensationerna i den fysiska kroppen.
Meditation är vägen att väcka och utveckla vårt inre varande. Processen att utveckla vårt inre varande genom meditation kan beskrivas som processen att stegvis tömma ett rum från möbler till slutligen rummet är fullständigt tomt och bara en ren stillhet, en ren rymd och tomhet, återstår.
I det inre varandet börjar vi erfara den ursprungliga källan, vår inre livskälla, bortom personligheten. Vi börjar erfara den ursprungliga enheten i oss själva. Det inre varandet är den plats inuti oss själva, som är bortom konflikt och dualitet. I det inre varandet kan vi finna en vila i oss själva. Vi kan vila i en närvaro, i en stillhet och tomhet inom oss själva, utan att försöka, utan att kämpa, utan intention och utan ambition. Vi är inte på väg någonstans och det finns ingenting att bevisa eller att uppnå.

I denna inre närvaro, så finns det ingen känsla av ”jag”, utan bara en närvaro, ett ljus, en glädje, en kärlek och en sanning i ögonblicket. Personligheten ger oss idén att vi är någon speciell, men i verkligheten är vi egentligen ingen alls. Och att vara ingen alls är - paradoxalt nog - den största glädje som finns. Att inte vara någon, en närvaro, en stillhet, ett ingenting, är att vara ett med oss själva. Och att vara ett med oss själva är att vara i glädje.

Det inre varandet är en dörr till enhet och samhörighet med livet och Existensen. Genom att öppna denna inre dörr, så kan vi tillåta livet att obehindrat passera genom oss utan att förhindra livets flöde genom våra egna idéer, attityder, förväntningar och föreställningar. Det inre varandet är ett inre utrymme, en stillhet och tomhet, utan begär att uppnå någonting, utan önskan att vara någon speciell och utan vilja att vara på väg någonstans. Det är ett inre utrymme, där vi kan tillåta människor, situationer och livet att vara som det är. Det är ett inre utrymme, där vi kan tillåta människor att komma och gå utan att klänga oss fast vid dem när de kommer och utan att försöka hålla fast dem när de går igen. Det inre varandet är ett djupt ”ja” till livet. Det är ett djupt accepterande av livets verklighet som det är.

Det inre varandet är ett djup inuti oss själva, som är lika djupt som Existensen själv. Det inre varandet är att upptäcka det odefinierbara och gränslösa inuti oss själva. Genom att öppna denna inre dörr, så är vi hemma i oss själva och vi är hemma var vi än befinner oss. Att återupptäcka det inre varandet är att upptäcka den gränslösa källan av glädje inuti oss själva. Att återupptäcka det inre varandet är att upptäcka den obegränsade källan av kreativitet inuti oss själva.