Swami Dhyan Giten är utbildad både inom moderna västerländska metoder för psykologi och forskning och inom klassiska österländska tekniker för medvetenhet och meditation i USA, Italien, Sverige och Indien. Hans seminarier, kurser och längre utvecklingsprogram bygger på en unik syntes mellan modern västerländsk psykologi och klassiska österländska tekniker för medvetenhet och meditation.

Han har 18 års erfarenhet av individuell vägledning och undervisning inom medvetenhet, meditation, intuition, relationer, manligt & kvinnligt och att arbeta med människor utifrån medvetenhet. Han arbetar också med seminarier, kurser och utvecklingsprogram inom företag och organisationer inom områdena medvetenhet, kommunikation, kreativitet, Innovativt ledarskap, Den intuitive ledaren, Att bygga ett vinnande team, Medvetenhet och organisation samt Att Arbeta med Människor utifrån medvetenhet.

Sedan han vid 15 femton års ålder började att meditera. så har han utforskat den inre resan, att gå ur vägen för sig själv, att vara i ett flöde och att komma i kontakt med det inre varandet, med den inre meditativa kvaliteten, med Existensen inuti.

Hans grundläggande vision och val i livet är att vara och att arbeta med människor, som är beredda att säga "ja" till att upptäcka sitt eget autentiska varande. Det är vad som är den djupaste glädjen för honom och det är vad som får hans hjärta att dansa av glädje. Han håller seminarier och kurser, där han blir inbjuden.

I intervjun nedan berättar Swami Dhyan Giten om sin egen väg till meditation och om vad han arbetar med i seminarier och kurser.

Vad arbetar du med i individuella konsultationer, kurser och längre utvecklingsprogram?

Jag arbetar inte längre med en viss teknik eller ens ett mål. Jag arbetar med meditation. Men inte meditation som en specifik teknik eller som ett statiskt sittande, utan meditation som kapaciteten att vara medveten. Att göra vadän vi gör med medvetenhet. Det är meditation. Medvetenhet är meditation. Medvetenhet är accepterande.Medvetenhet är kapaciteten att vara närvarande till tankarna, till känslorna, till sensationerna i den fysiska kroppen och till yttre stimuli utan värdering eller dömande.

Det finns grundläggande två olika sätt att arbeta med människor: personlighetsterapi och varandeterapi. Personlighetsterapi inkluderar det som konventionellt brukar att betecknas som terapi och som syftar till att analysera och lösa individens psykologiska problem, medan huvudfrågan i varandeterapi är vad som utvecklar en individs inre varande, hans inre essens och autentiska själv. Egentligen är begreppet varandeterapi en paradoxal term, eftersom det inre varandet redan är perfekt som det är och inte behöver någon terapi. Men det är också en paradox att samtidigt som det inre varandet redan är perfekt som det är, så utvecklas det samtidigt. Detta är fokus i varandeterapi.

När jag började att arbeta med seminarier, kurser och utbildningar för 18 år sedan, så låg tonvikten i kurserna mera på ett personlighetsplan. Tonvikten låg på det plan som konventionellt brukar att betecknas som terapi och som syftar till att lösa individens psykologiska problem och intrapsykiska konflikter. Men allteftersom jag gick djupare i mig själv, så blev denna nivå otillfredsställande för mig och allteftersom fördjupades tonvikten i kurserna till att väcka och utveckla en individs inre varande, hans autentiska själv, den meditativa kvaliteten inuti. Tonvikten i kurserna förflyttades från att lösa individens psykologiska problem till att upptäcka det som redan är perfekt inuti en person. Kurserna handlade inte längre om att kämpa med psykologiska spel, problem, mörker, drama och försvar på personlighetsplanet, utan kurserna handlade om att bli medveten, om att tända ljuset i en individs inre varande. Kurserna handlade om att realisera individens egen djupare inre potential till att leva sitt eget liv med medvetenhet, kärlek, glädje, humor, intelligens, sanning, visdom och kreativitet. Kurserna handlade om att lära sig att leva sin egen sanning.


Hur ser du på skillnaden mellan personligheten och det inre varandet?

Det mänskliga medvetandet består av två generella lager: personligheten, det psykologiska jaget, och det inre varandet, det autentiska självet. Personligheten är ytan av vårt totala medvetande, medan det inre varandet är djupet av vårt medvetande. Det är ungefär som relationen mellan rörelsen på havets yta och stillheten på djupet av havet.

Personligheten är det skapade jaget, som består av alla ackumulerade erfarenheter från det förflutna. Personligheten består av alla id?er, känslor och inlärda föreställningar, som vi har lärt oss från föräldrar, utbildning och samhälle. Personligheten är också ett försvar och en separation från livet. Personligheten är en ÓnejÓ-attityd till livet genom våra separata id?er och föreställningar.

Vårt inre varande, vårt autentiska själv, vår sanna individualitet, är en ÓjaÓ-attityd till livet. Vårt inre varande är dörren till en samhörighet och enhet med livet.

I det inre varandet börjar vi erfara den ursprungliga livskällan bortom personligheten. Vi börjar att erfara den ursprungliga enheten i oss själva. Det inre varandet är den inre plats, som är bortom konflikt och dualitet. I det inre varandet kan vi vila i oss själva. Vi kan vila i en närvaro, i en stillhet och tomhet, utan att kämpa, utan att försöka.

I denna närvaro, så finns det ingen känsla av ÓjagÓ, utan bara en närvaro, ett ljus, en glädje och en sanning i ögonblicket. Personligheten ger oss känslan att vi är någon speciell, men i verkligheten är vi egentligen ingen alls. Och att vara ingen alls är, paradoxalt nog, den största glädje som finns. Att vara ingen alls, en närvaro, en stillhet, ett ingenting, är att vara ett med oss själva. Och att vara ett med oss själva är att vara i glädje.


Hur kan vi utveckla det inre varandet?

Meditation är vägen att möta vårt inre varande. Processen att utveckla vårt inre varande genom meditation kan beskrivas som processen att stegvis tömma ett rum från möbler tills slutligen rummet är fullständigt tomt och bara en stillhet, en rymd och tomhet, återstår.

Meditation kan beskrivas som en betraktande medvetenhet, en accepterande attityd., en ickedömande attityd och avslappning. Medvetenhet är ett annat ord för meditation. Medvetenhet är den faktor, som kan förvandla hela vårt liv. Medvetenhet handlar om att upptäcka det vackra varande, som vi redan är. I medvetenhetens ljus växer och utvecklas allt det som är äkta och allt det falska faller bort av sig självt som döda löv från ett träd på hösten.

Meditation inkluderar också en accepterande attityd. En accepterande attityd innebär att lära sig att säga ÓjaÓ till allt som uppstår i vårt medvetande utan värdering eller dömande. Det innebär att inkludera och omfatta allt det som vi finner inuti oss själva. En accepterande attityd innebär att kärleksfullt omfamna allt som vi finner inom oss själva likt en mor omfamnar sitt barn.

En accepterande attityd innebär: att precis så som vi finner ögonblickets verklighet inom oss själva, så är det perfekt precis som det är. Det är att inte ha en önskan att ögonblicket ska vara annorlunda än det är. Det är att omfamna ögonblicket så som vi finner det inom oss själva med en kärlek och accepterande för hur ögonblicket är. Det är en kärlek för ögonblickets verklighet. Denna accepterande attityd utvecklar vårt inre varande och skapar en större frihet i oss själva.

En ickedömande attityd innebär att lära oss att älska det imperfekta i oss själva. Normalt dömer och värderar vi oss själva och vårt beteende snarare än att helt enkelt vara medveten om det. Vi har sedan tidigt blivit lärda att döma oss själva, så att det till och med är lättare att inte döma andra än oss själva. En ickedömande attityd innebär att lära oss att säga ÓjaÓ även till det som vi säger ÓnejÓ till och dömer i oss själva.

Denna betraktande medvetenhet, accepterande attityd och ickedömande attityd leder till en djup känsla av avslappning. Det leder till en vila i oss själva och en känsla av att det är OK att älska och acceptera oss själva som vi är. Denna avslappning skapar en känsla av att vi kan uppskatta det vackra varande vi redan är. Vi kan vila i det som redan är perfekt inuti oss själva.


Du började att meditera redan när du var 15 år. Kan du berätta lite om din egen väg till meditation?

Tidigt i det här livet miste jag två av de människor, som jag älskade otroligt mycket. Först när min mor dog när jag var 15 år och sedan när min far dog när jag var 21 år. Detta tidiga möte med döden ledde till ett hastigt andligt uppvaknande och väckte tidigt de grundläggande existensiella frågorna i mig: ÓVem är jag?Ó, ÓVad är meningen med livet?Ó och ÓVarför lever jag?Ó.

Detta tidiga möte med döden skapade också tidigt en självständighet, ett oberoende och en grundläggande känsla av ensamhet i mig. Denna ensamhet var till en början enbart smärtsam och varje gång jag gick djupare i relationer var det som att döden stirrade mig rakt i ansiktet och gjorde mig medveten om min egen grundläggande ensamhet. Detta gjorde också att min egen intuition, min inre källa till kärlek, sanning och visdom, tidigt blev min inre lärare och vägledare i livet.

Det var först många år senare som jag började ha enstaka glimtar av en annan slags ensamhet. Det var en meditativ ensamhet i vilken jag kunde vila i mig själv och min egen ensamhet som en inre källa till kärlek, glädje och tillfredsställelse. Det var glimtar av en ren ensamhet i vilken jag kunde vara så tillfredsställd i mig själv att jag inte behövde någon eller något utanför mig själv, för att vara lycklig och tillfredsställd i mig själv. Genom denna meditativa ensamhet, så upptäckte jag också att den kunde bli en dörr till en samhörighet med det som är större än mig själv, med livet och Existensen.

Innan jag var 15 år var jag också nära att dö två gånger. Jag kommer fortfarande ihåg med kristallklar skärpa hur detta gav mig en iskall insikt om att jag aldrig kommer att dö. Det var en insikt om att det fanns någonting inuti mig själv, som aldrig kommer att dö och som är del av det dödslösa och eviga. Den insikten skakade om hela min bild av mig själv och min syn på livet.

Detta tidiga möte med döden skapade tidigt en slags andlig otillfredsställelse i mig. Det skapade en törst, en längtan och en rastlöshet i mig efter att det måste finnas någonting mer. Det var någonting som jag ibland bara vagt kunde ana, men som jag inte riktigt visste vad det var. Denna andliga otillfredsställelse, denna törst och min egen intuition blev mina fyrljus långt ute på ett mörkt öppet hav, vilket ledde mig till att börja meditera när jag var 15 år.

Min inre resa sedan dess har inkluderat studier och utbildning både inom modern västerländsk psykologi och inom klassiska österländska metoder för medvetenhet och meditation i USA, Italien, Sverige och Indien. Under de senaste 18 åren har jag fått möjligheten att undervisa i medvetenhet och meditation, vilket har varit en ständig källa till glädje och av att kontinuerligt gå djupare i mig själv och min egen inre källa av kärlek och sanning.

Kan du säga något mera om ÓjaÓ- och ÓnejÓ-attityden till livet?

Om du föreställer dig livet som en snabbt flytande flod, där man kan se det vita skummet på vågtopparna. I denna flytande flod, så finns det två valmöjligheter. Vi kan välja att försöka simma uppströms i opposition till flodens flöde. Eller vi kan helt enkelt välja att släppa taget och tillåta oss att flyta med floden. Att släppa taget är för övrigt ett annat sätt att beskriva meditation.

Det första valet är en ÓnejÓ-attityd till livet och det andra valet är en ÓjaÓ-attityd till livet. ÓNejÓ-attityden innebär att relatera till livet utifrån vårt ego, från våra separata id?er, attityder och föreställningar om hur livet ska vara. ÓNejÓ-attityden innebär att vi avskärmar oss från livets kontinuerliga flöde och förändring. ÓNejÓ-attityden är ett försvar och en separation från livet. Det är som att hålla igen dörren inifrån, så att inte livet kan beröra oss.

En av mina kursdeltagare i en kurs som jag kallar för ÓJa och Nej till Livet - Medvetenhet, Relationer & KreativitetÓ - som syftar till att utveckla det inre varandet och skapa en meditativ närvaro och kvalitet i relation till sig själv, till andra, till kreativitet och i relation till livet självt - utbrast förvånat när vi gjorde praktiska övningar kring ÓnejÓ-attityden att: ÓDet där är ju precis hur jag alltid har relaterat till livet!Ó. Hon hade inte tidigare varit medveten om att det var hennes automatiska sätt att reagera i olika situationer i livet.

Jag kommer att hålla en öppen kväll i februari på temat ÓJa och Nej till LivetÓ på Care Of i Stockholm. Jag kommer dessutom att hålla en helgkurs i april på Linköpings Helhetscenter och i maj på Care of i Stockholm och på Ringblomman i Göteborg. I samband med kursen kommer det också finnas möjlighet till individuella konsultationer i personlig och andlig vägledning. Mer information om detta finns under kalendariet på Newage.nu.

Vårt hjärta är dörren till att överlämna oss till livet. Vårt hjärta är dörren till en ÓjaÓ-attityd till livet. Vårt hjärta är dörren till att lära oss att säga ÓjaÓ till livet och tillåta livet att vägleda oss. ÓJaÓ-attityden innebär att relatera till livet genom vårt inre varande, genom vårt autentiska själv, från Existensens källa inuti oss själva. Det inre varandet är en öppenhet och en tillgänglighet för livet.

ÓJaÓ-attityden är ett djupt accepterande av ögonblickets verklighet utan önskan att ögonblicket ska vara annorlunda än det är. Det är att relatera till livet i en djup harmoni utan att förvänta oss att livet ska stämma överens med våra id?er och förväntningar.

En medvetenhetsövning som vi kan använda i varje ögonblick i livet är att vara medveten om vi agerar utifrån en ÓjaÓ eller ÓnejÓ-attityd i relation till oss själva, i relationer med andra, i kreativitet och i relation till livet självt.


Kan du berätta mer om relationen mellan medvetenhet, relationer och kreativitet?

Medvetenhet, relationer och kreativitet är vad jag kallar de tre livsområdena i livet. Dessa tre livsområden beskriver de tre områden i livet, som skapar ett kreativt, tillfredsställande och harmoniskt liv när de fungerar i en harmonisk balans och enhet. De tre livsområdena beskriver också en balans mellan den inre och den yttre världen, som ömsesidigt relaterar till och berikar varandra.

Det första livsområdet är medvetenhet, vilket handlar om att lära känna sig själv och att skapa en medveten relation till sig själv. Detta livsområde inkluderar temat att upptäcka sitt eget inre varande, vårt autentiska själv, vår egen inre källa till kärlek och sanning. Det handlar om att lära oss att älska och acceptera oss själva som vi är.

Det andra livsområdet är relationer, vilket handlar om att lära sig att leva sin egen sanning i relation till andra människor. Det handlar om att lära sig att relatera till andra i kärlek, glädje, tillit, accepterande, vänskap, uppriktighet och frihet. Det handlar om att lära oss att våra relationer inte är en boja, utan en inbjudan och en möjlighet att följa vårt hjärtas viskningar. Många gånger kan vi ÓvaraÓ när vi är ensamma, men när vi är tillsammans med andra så reducerar vi oss själva. Vi har glömt kärlekens sanna natur.

Våra inre manliga och kvinnliga sidor gestaltar sig i det yttre i form av relationer. Det andra livsområdet inkluderar också att utveckla och omfamna våra manliga och kvinnliga sidor, så att ingendera sidan vinner eller dominerar över den andra. Det är då kärlekens gnista antänds naturligt i oss. Vi känner djupt inuti en kärlekens källa, som är vår inre sanna natur.

Det tredje livsområdet är kreativitet, vilket handlar om att lära oss följa vårt hjärtas viskningar i kreativitet. Det handlar om att uttrycka vår kärlek, glädje, passion och intelligens genom kreativitet. Detta livsområde inkluderar också att upptäcka det yrkesområde, som vi älskar att uttrycka vår kreativitet genom och som ger oss en djup känsla av glädje, mening och tillfredsställelse.

Kriteriet för hur vår medvetenhet ökar är också att den börjar att genomsyra både våra relationer och vår kreativitet och att vi utvecklar en harmonisk balans och enhet mellan dessa tre livsområden.