Varje gång jag läser vad du skriver så sker en healingprocess och någonting nytt faller på plats. Jag har svårt att förena ensamhet och kärlek i min meditation. Kan du säga något om hur ensamhet och kärlek relaterar till varandra i meditation?
Maria

Vad är meditationens två aspekter? Hur relaterar ensamhet och kärlek till varandra i meditation?

Precis som havets ebb och flod, så utvecklas meditation mellan två poler och aspekter. Meditationens två aspekter är ensamhet och kärlek. Ensamhet och kärlek är meditationens två vingar och vi behöver utveckla båda dessa vingar, för att lära oss att flyga.

Meditation och kärlek är egentligen två sidor av samma mynt. Den inre ensamheten och den yttre kärleken är två aspekter av samma fenomen. Meditation är att lära oss att vara lyckliga och tillfredsställda i vår egen ensamhet. Ordet ensamhet består av två stavelser: en-sam. Ensamhet betyder att vara Ett med oss själva. Och när vi kan acceptera vår egen ensamhet, så blir denna ensamhet en dörr till en samhörighet och enhet med livet.

Kärlek är inte en exklusiv relation, utan det är en kvalitet som uppstår när vi är i kontakt med vårt inre varande, med den meditativa kvaliteten inuti, med vår inre tomhet. Denna inre tomhet upplevs och uttrycks på utsidan som kärlek. Det är inte en kärlek adresserad till en specifik person, utan det är en närvaro och en doft som finns runt en person och som når alla som personen kommer i kontakt med utan ansträngning.

Jag kommer ihåg när jag hade en smärtsam relation, som jag inte visste vad jag skulle göra med. Jag slöt ögonen och gick in i mig själv och ställde frågan om vad jag skulle göra med relationen till min egen intuition, till Existensen inuti mig själv. Det svar som kom stilla var: ”Fokusera på kärleken, inte på en specifik person”.

Meditation är en balans mellan ensamhet, att vara med sig själv, och kärlek, att relatera med andra. Det är en balans mellan inre tomhet och den yttre världen. Det är som balansen mellan Öst och Väst, mellan andlighet och materialism, mellan kropp och själ, och båda dessa aspekter behövs. Carl Gustav Jung har kallat de två aspekterna ensamhet och kärlek för introvert och extrovert personlighetstyp, men han har inte tagit i beaktande att dessa två aspekter handlar om två motsatta poler och att den psykologiska utvecklingsprocessen handlar om att integrera båda dessa poler. Med hjälp av hegelsk dialektisk begreppsvärld skulle man kunna säga att Jung har beskrivit tes och antites, men han har inte beskrivit syntesen mellan dessa båda poler. Jungs inriktning var också att skapa en syntes mellan Västerländsk och Österländsk psykologi, men på vägen att skapa denna syntes har han tappat bort själva metoden att skapa denna syntes. Metoden och det praktiska verktyget att skapa denna syntes i sitt eget medvetande är meditation. Meditation är den enda vägen att skapa denna integration i sitt eget medvetande. Annars skulle det vara som att skapa en vetenskap utan att samtidigt skapa en praktisk forskningsmetodik med vilken man kan tillämpa denna vetenskap. I detta sammanhang kan meditation beskrivas som en subjektiv vetenskap med vilken man lär sig att studera och observera sin egen inre värld lika adekvat och objektivt som naturvetenskapen studerar den yttre världen.

Vissa människor har lättare för att vara ensamma och vara lyckliga och tillfredsställda i sin egen ensamhet och andra människor har lättare för kärlek och att relatera med andra. Min erfarenhet från kurser är att det grundläggande finns två typer av människor: de som är tillfredsställda i sin egen ensamhet och de som behöver kärlek och bekräftelse från andra. Beroende på tidigare erfarenheter i livet, så kan vi ha lättare för att ”vara” med oss själva i vår ensamhet och samtidigt ha en tendens att reducera oss själva när vi relaterar med andra. Ingen av dessa vägar är bättre eller sämre än den andra.

En kvinnlig meditatör som grundläggande vandrat Meditationens ensamma väg säger med ett skratt: ”Det är först nu som jag börjar förstå vad det kan vara att möta och relatera med någon annan. Tidigare förstod jag inte varför det inte lyckades för mig. Jag kunde bara konstatera att det inte lyckades. Jag förstod inte heller vad andra pratade om när de pratade om att relatera med andra. Jag förstod inte att de kunde tycka att det var så åtråvärt, eftersom jag inte tyckte att det gav mig så mycket. Så detta är en spännande utveckling för mig i meditation”. Hon säger att det är som att gå från att vara en ensam kämpe till att upptäcka att hon kan slappna av och att hon kan få - inte bara från naturen - utan också från andra människor, utan att hon alltid behöver vara på sin vakt.

Yttre relationer är ofta en balans mellan frihet och kärlek, där den ena partnern väljer frihetspolen och den andra partnern väljer kärlekspolen i relationen. Frihetspolen är den pol, där partnern vill ha sin frihet, självständighet och individualitet. Kärlekspolen är den pol, där partnern väljer relationen, kärlek och att vara tillsammans. Det är som bilden av att den ena partnern hela tiden försöker att springa i väg, medan den andra partnern springer efter. Tidigare har jag nästan alltid valt frihetspolen i relationer. Men i en av mina senaste relationer med en kvinna var det jag som hade kärlekspolen, eftersom hon kontinuerligt valde sin egen frihet och självständighet framför relationen. Men jag älskade henne så mycket att det inte störde mig och det var en lärorik meditation för mig. Men jag kan också se att för att relationen ska vara levande och utvecklas, så behövs det också att båda parter har en ett grundläggande åtagande till relationen. Det behövs att båda parter har en grundläggande kärlek till varandra, för att dessa poler inte bara ska bli ett mekaniskt reaktionssätt.

En kvinnligt meditatör säger på temat ensamhet och kärlek i meditation att: ”Ensamhet är en viktig del i meditation, men det beror också på hur man relaterar till ensamhet. Jag är en sådan person, som alltid har föredragit att vara ensam framför att vara med andra. På detta sätt slipper jag kompromissa. Det är ett lite negativt val och det är också ett stolt val. Jag har valt att förneka mitt behov av andra människor, för att få vara mig själv mer. De flesta gör tvärtom, men det spelar egentligen ingen roll på vilket sätt man gör. För man måste ändå möta den andra polen. För mig har det inte varit speciellt svårt att fortsätta att vara ensam, att göra saker själv, att vara med mig själv, att ta ställning för mig själv och att vara solidarisk med mig själv mot dem som inte förstår mig. Det är som en vana hos mig att göra så och det har varit svårare för mig att möta andra: att känna behovet av andra människor, att känna närhet och att få kärlek, utan att jag behöver ge upp någonting av mig själv. Det är min stora skräck. Det är nämligen min erfarenhet att det har ett pris att få vara sig själv”. Hon fortsätter säga att hon grundläggande inte är beredd att kompromissa med det som är sant och äkta för henne. Hon säger: ”Man kan ju inte kompromissa med det som man vet är sant bara för att man vill ha stöd från andra. Då har man ju mist det som man först ville ha stöd för. Men att däremot uppleva att det går att vara sann mot sig själv och ändå få stöd från sökare och andra människor som är på samma väg som en själv - det är en otroligt härlig känsla!”.

Genom att lära oss att både vara ensamma med oss själva och att relatera i kärlek med andra, så kan vi lättare acceptera både när livet erbjuder perioder av ensamhet och frihet och när livet erbjuder oss perioder av kärlek och relaterande. Det gör att vi lär oss att se när det är autentiskt att vara ensamma och när det är autentiskt att relatera med andra.

Vissa människor klänger sig fast i relationer, för att undvika ensamhet. Andra människor väljer ensamhet, för att inte behöva relatera med andra och utsätta sig för risken att bli sårade eller svikna. Genom att lära oss att både kunna vara ensamma och att relatera, så ger det oss en ny frihet att relatera till livets flöde. Det ger oss en ny glädje och en ny frihet i att både kunna vara lyckliga och tillfredsställda i vår egen ensamhet och i glädjen att relatera i kärlek med andra.

Övning: Meditation och kärlek, ensamhet och relaterande
Var medveten om balansen mellan ensamhet och relaterande i ditt liv. Var medveten om när det är autentiskt att vara ensam med dig själv och när det är autentiskt att relatera med andra.
När det är autentiskt att vara ensam med dig själv, så ge dig själv det ögonblicket och den tiden, som en inre källa till kärlek, glädje, stillhet och meditation.