Vad är Närvaro?

Närvaro är:
Vår inre natur
Kreativitet
Kärlek
Glädje
Medvetenhet
Intuition
Frihet
Intelligens
Accepterande
Ickedömande
Förståelse
Medkänsla
Avslappning
Klarhet
Lekfullhet
Sanning
Visdom
Stillhet
Att växa upp
Att vila i sig själv
I ögonblicket
Tomhet
Meditation
Helhet

Vad innebär det att vara närvarande för sig själv och för en annan person? Vad innebär det att vara och arbeta med människor utifrån kärlek och medvetenhet? Vilka medvetenhetskomponenter innehåller den terapeutiska processen baserad på medvetenhet?
En av mina lärare sa en gång att den andliga dimensionen i terapeutiskt arbete fungerar därför att vi alla grundläggande är ett. Att arbeta med människor utifrån medvetenhet handlar grundläggande om att arbeta utifrån det som redan är perfekt inuti en annan person. Det handlar om att se vad som expanderar och utvecklar en individs inre varande. Det handlar om att lyfta fram i medvetenhetens ljus de omedvetna psykologiska mönster, som hindrar en person från att vara i kontakt med sitt eget autentiska varande och hämta näring från sin inre källa till kärlek, glädje, accepterande, sanning, stillhet och visdom. Det handlar också om att se vad som expanderar en individs totala varande i relationer och kreativitet, för att kunna ta ytterligare steg i sin andliga utveckling.

Den grundläggande medvetenhetskomponenten i att arbeta med människor utifrån medvetenhet är att utveckla en närvaro och en inre kvalitet att arbeta utifrån. Närvaro innebär att vara grundad i vårt inre varande, i vår inre essens och autentiska själv. Närvaro är att arbeta från en meditativ kvalitet, från den inre "ja"-kvaliteten, från ett tillstånd av icke-görande. Närvaro är att vara i ögonblicket, i här och nu.

Närvaro är kapaciteten att vara närvarande för en annan person med ett öppet hjärta och att vara grundad i vårt inre varande. Det är att vara närvarande för en annan person som ett stödjande ljus, en stödjande närvaro – och att helt enkelt vara närvarande för en annan person kan grundläggande hjälpa.

Närvaro som ett terapeutiskt fenomen är ett paradoxalt och dubbelbottnat fenomen. Denna närvaro rymmer både en aspekt av att vara närvarande och en aspekt av att vara frånvarande. Det innebär att vara närvarande med vårt hjärta och vårt varande och det innebär att vara frånvarande från vår känsla av "jag". Det är att vara frånvarande från våra förutfattade idéer, attityder, dömanden och föreställningar. Närvaro är ungefär som att ha vår inre motor igång, men att ha växeln i friläge.

I denna närvaro, så kan terapeuten hitta en större frihet och utrymme i sig själv. Det gör att han kan vara avslappnad med vad som än sker och han kan lättare vara medveten om och betrakta den inre strömmen av tankar, känslor, attityder, dömanden, reaktioner och föreställningar. Det gör att han klarare kan vara medveten om sina egna reaktioner i relation till de människor som han möter professionellt.

Närvaro är också en förutsättning för att vara i kontakt med sanningen, med det som är äkta och autentiskt, i ögonblicket. I det inre varandet kan terapeuten vila i sig själv, utan önskan att försöka förändra den andra personen och utan ambition att försöka ta den andra personen från punkt A till punkt B. Terapeuten försöker egentligen inte förändra den andra personen eller att få honom att känna sig bättre, utan det handlar om att dela ett av livets ögonblick med en viss kärlek, klarhet och förståelse för hur ögonblicket är. Detta gör också att han lättare kan se när han blir identifierad och involverad med att försöka förändra den andra personen, vilket oftast bara skapar ett motstånd att förändras hos den andra personen.

Genom åren har jag lärt mig att lita på mötet med en annan person. Jag har lärt mig att lita till min intuition och erfarenhet när det gäller att se vilken potential och vilka möjligheter för utveckling, som mötet med en annan person skapar. Det handlar om att se om personen är mogen och villig att säga "ja" till att gå djupare i sig själv och om hur mycket ljus en person är öppen för att ta emot. En del människor är öppna och mogna för att gå djupare, medan andra människor tar vad de är mogna att ta emot. Det är att arbeta utifrån förståelsen att terapeuten inte är ansvarig för klientens liv, utan det är klienten som är ansvarig för sitt eget liv och för sin egen utveckling. Det handlar om att inte vara identifierad med om en person väljer att säga "ja" eller "nej" till att gå djupare i sig själv. Att försöka fylla på mer vatten i en persons inre glas – när glaset redan är fyllt – gör bara att vattnet rinner över.

Att arbeta från det inre varandet gör att terapeuten kan vila i sig själv, utan att behöva söka bekräftelse på sitt eget självvärde från klienter eller att fastna upp i andras idéer, åsikter, motstånd, reaktioner och förväntningar. I det inre varandet är terapeuten inte heller identifierad med sin roll som terapeut, som en yttre källa till egogratifikation. Genom att arbeta utifrån det inre varandet, så kan terapeuten vara i sitt eget ljus. Han kan hämta näring från sin egen inre källa till kärlek och sanning. Han kan överflöda från sin egen inre livskälla. Skillnaden mellan att söka bekräftelse från andra människor och att hämta näring från den inre källan är som skillnaden mellan att hålla fram en tom kopp till en annan person med en förväntan om att den andra personen ska fylla vår tomma kopp och att låta vår kopp fyllas på inifrån från vårt inre varande, från vår egen inre källa till kärlek och sanning.

Det är en stor skillnad mellan att arbeta utifrån det inre varandet och att arbeta med människor utifrån plikt eller en specifik teknik. Genom att arbeta utifrån vårt inre varande, så kan vi beröra den andra personens själ, medan om vi arbetar utifrån plikt så kan vi bara nå personens personlighet, hans yta och periferi.

Närvaro är också en kvalitet, som finns som en inre utstrålning runt en person. Det är en kvalitet, som en person utan ansträngning kan ha redan första gången han kommer in i ett rum. Närvaro är en inre utstrålning som en person har naturligt omkring sig och som finns som en kvalitet i hans aura. Denna inre utstrålning är i sig själv närande, skapande och kreativ i kontakten med andra människor. Att vara medveten om hur denna kvalitet i vår aura inverkar i vårt arbete med människor gör också att den kan bli ett värdefullt redskap i det terapeutiska arbetet.

Genom att arbeta från sitt inre varande, så kan terapeuten också lättare gå tillbaka till sitt eget inre stilla center när det negativa sinnet tar kontrollen och börjar säga saker som: "Jag är dålig som terapeut", "Jag har ingenting att ge" och "Jag klarar inte av detta". I stillheten i vårt inre varande finns inget dömande och värdering i termer av rätt och fel eller bättre och sämre, utan det är en inre källa inuti oss själva där vi kan vila i oss själva. Det är att vara i kontakt med det som redan är perfekt inuti oss själva.

En accepterande attityd

Denna närvaro skapar också en accepterande attityd. Det är inte en fråga om att döma eller värdera en klient eller en klients situation. Det handlar om att se klientens situation i ett positivt och kreativt ljus med en vision för en klientens nuvarande situation relaterar till hans andliga utveckling. Det är att acceptera en person som han är. Det är att se att personen är precis där han behöver vara, för att kunna ta ytterligare steg i sin andliga utveckling. Det handlar inte om att kämpa med problem, mörker, spel, drama och försvar på personlighetsplanet, utan det handlar om att bli medveten, om att tända ljuset i en individs eget inre varande.

Närvaro och relationen till den terapeutiska processen

För att komma tillbaka till mig själv och min egen inre källa till kärlek, glädje, intuition, sanning, stillhet och visdom i terapeutiskt arbete, så brukar jag kontinuerligt praktisera en meditation i fyra steg:

1. Det här unika ögonblicket
2. Hur känner jag mig?
3. Hur känner sig den andra personen?
4. Vad får mitt hjärta att dansa av glädje att säga eller göra?

Denna meditation gör jag för att kontinuerligt checka tillbaka till mig själv, för att se om jag är närvarande och för att vara medveten om vad som sker inuti mig själv. Det första steget i denna meditation är att vända uppmärksamheten inåt och gå tillbaka till just det här unika ögonblicket. Det andra steget är att se hur jag känner mig i detta ögonblick, vad som sker i tankarna, vad som händer i känslorna och vilka sensationer som finns i den fysiska kroppen. Det tredje steget är att se hur den andra personen känner sig just nu eller om det är en grupp av människor: hur atmosfären i gruppen är mentalt, känslomässigt, fysiskt och andligt. Sedan brukar jag se vad som får mitt hjärta att dansa av glädje att säga eller göra i det här ögonblicket.

I situationer när jag känner mig oklar eller inte vet vad jag ska säga eller göra, så brukar jag också vända uppmärksamheten inåt och praktisera denna meditation. Sedan brukar jag lyssna till vad min intuition och till vad Existensen inuti mig själv vill i detta ögonblick. Genom att lyssna inåt på detta sätt, så kommer det oftast ett svar i form av en kreativ och autentisk impuls att säga eller göra någonting, att helt enkelt bara vara tyst eller att vänta tills Existensen är redo att svara an.

Att ta hand om sig själv i det terapeutiska arbetet

Att kontinuerligt gå tillbaka till mig själv under terapeutiskt arbete är också ett sätt att ta hand om mig själv. Det hjälper mig att komma tillbaka till mig själv, till min inre källa till glädje och tillfredsställelse och till var jag är i ögonblicket, i stället för att vara styrd utifrån av andras idéer, attityder, åsikter och förväntningar. Det ger mig en klarhet över när jag har gett tillräckligt och när det är dags att sluta ge.

Ensamhet – Att vila i sig själv

Terapeuten behöver utveckla kapaciteten att vila i sig själv och sin egen källa av ensamhet. I situationer när klienten t ex väljer att säga "nej", går in i motstånd och inte är öppen för förändring, så behöver terapeuten kapacitet att kunna vila i sig själv och sin egen källa av ensamhet.
Genom att kunna vila i sin egen ensamhet, så är det också lättare att inte fastna i klientens idéer, attityder, motstånd och förväntningar. Genom att kunna vila i sig själv, så behöver terapeuten inte heller söka bekräftelse på sitt eget värde hos klienten.
När terapeuten kan vila i sig själv och sin egen ensamhet, så upptäcker han också att han grundläggande är lika ensam när han först går in i ett behandlingsrum som när han lämnar rummet igen. Det gör att han kan upptäcka sin egen inre källa till närvaro, kärlek, glädje, accepterande, stillhet, sanning och visdom oberoende av yttre faktorer och omständigheter.

Tomhet och icke-jagkvaliteten

I den terapeutiska processen baserad på medvetenhet, så existerar inget "jag" - utan bara en närvaro, ett ljus, en kärlek, en stillhet.
Tomhet och icke-jagkvaliteten är den kvalitet som uppstår när terapeuten medvetet kan gå ur vägen för sig själv. Han hindrar inte den terapeutiska processen genom sina egna idéer, attityder, förväntningar och föreställningar. Han är närvarande, tillgänglig och svarar an med sanningen i ögonblicket.
Spontanitet i det terapeutiska arbetet uppstår när terapeuten kan tillåta kreativa och autentiska impulser att uppstå ögonblick för ögonblick från det inre varandet, från den meditativa kvaliteteten inuti, från inre tomhet, från kapaciteten att överlämna sig till livet. Det är då terapeut och klient kan mötas i medvetenhet utan någon barriär emellan.

Övning: Närvaro
Var medveten i dina möten med andra människor hur mycket du ser den andra personen som han är och inte bara dina egna idéer, attityder, förväntningar och föreställningar om den andra personen.